K-PAX

Ett underbart feelgood-drama!

Prot (Kevin Spacey; American beauty, Usual Suspects) hamnar på en psykiatrisk avdelning efter att ha påstått sig komma från planeten K-pax. Där blir han behandlad av Dr. Powell (Jeff Bridges; Tron, True Grit) som försöker intala Prot att han bara är en människa. Men Dr. Powell börjar få ett personligt band med sin patient och efter ett tag börjar han tvivla på sina egna förklaringar.


De här kommer nog vara en av de få renodlade dramafilmer jag skriver om på den här sidan. Jag såg den för första gången 2001 och blev helt tagen, men jag fattade inte riktigt slutet. Mest för att de va så öppet för egna tolkningar. Man är inte redo att tänka själv i den åldern, utan vill ha allt på ett fat. Nu fick jag ett infall att se den igen, och jag måste säga att den är bättre nu än vad den va för 10 år sen. Jag hängde med i slutet på en helt annan nivå. Jeff Bridges, Kevin Spacey och de flesta sidokaraktärerna gör en makalös skådespelarinsats!
Som jag sa tidigare är de lite av en "feelgood"-film... man sitter å mår bra och sympatiserar med i princip alla i filmen. Det finns en djupt psykologisk tråd genom hela handlingen. Den handlar mycket om regression och tvångstankar. Är man aningen införstådd i ämnet så finns det mycket att lägga märke till. Bara en sån sak som patienten Howie, en djupt deprimerad gammal man med tvångsyndrom, som får i uppdrag av Prot att leta efter "den blå fågeln av lycka". En i sig vanlig uppgift, men tänker man efter är det inte den blå fågeln i sig som för lycka med sig, utan snarare det faktum att Howie blir lycklig när han väl finner den. Ett underbart psykologiskt Serve-Ess!
Man sitter och funderar på hurvida man ska tro Psykologens teori om en schizofrenist vanföreställning eller Prots förklaring om hans utomjordiska existens. Men man blir snabbt ganska partiskt när Prot sätter alla på pottan, genom att förklara en del saker ingen människa borde vetat om.
Det jag tycker om nästan mest, är hur Prot hjälper patienterna på mentalsjukhuset att komma över sina hinder. Är man i rätt sinnesstämning sitter man med ett leende och klarblanka ögon stora delar av filmen.
Tycker man om filmer som Good Will Hunting, American History X och Forest Gump kommer man älska denna. Det gör i alla fall jag! (Betyget är satt utefter den genren och kan uppfattas som högt om man inte gillar den sortens film.)

kort och gott: Ett psykologiskt drama med underbara karaktärer man verkligen sympatiserar med. Fantastiska skådespelarinsatser av Kevin Spacey och Jeff Bridges. Man får tänka till lite för att förstå slutet och Roberts subtila leende.

Betyg 9.5/10