![]() |
Den humorlösa komedin |
Woody Allen's Midnight in Paris blev nominerad till fyra Oscars och vann för "Bästa manus". Jag kan inte trycka tillräckligt på hur pretentiöst det är med Oscarnomineringar nu för tiden!
Filmen är ett drama instoppat i ett ytligt komedi-manus. Det finns nästan inget djup i handlingen, utan allt är uppbyggt enligt mallen för vilken romantisk komedi som helst. Dock helt utan lyster eller, för den delen, humor. Vad som kunnat bli en magisk och fängslande upplevelse blir istället en förlöjligad kliché.
Gil reser tillbaka i tiden, av någon oförklarad anledning, och träffar alla kända karaktärer från tidsepoken i fråga med ett "Oh, jösses-uttryck" på ansiktet. Av någon, ytterligare oförklarad anledning, finner alla dessa pionjärer av sin tid honom intressant och börjar obestridligt umgås med honom varje natt. Som om de inte hade något som helst bättre för sig. Han träffar Gertrude Stein, som går med på att läsa hans bok-utkast på 400 sidor och ge honom lite synpunkter. - Vad annars skulle hon göra med sin tid? -
Hela filmen beskriver livet i 1920-talets Paris som en enda stor fest med viktiga personer som aldrig gör något faktiskt arbete.
Om allt detta låter tillgjort och bedövat istället för spännande och roligt, är det för att det är det!
Kort och gott: En ytlig drama-komedi som saknar humor. Det mesta känns tillgjort och klyschigt.
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar