Tangled

Trassel, som den heter på svenska, är en ny tappning av den gamla sagan om Rapunzel av bröderna Grimm som kom 1857. För att rädda drottningens liv under en svår förlossning, hämtar kungens män en magisk blomma med helande krafter. En blomma, vars helande krafter, en grinig gammal trollpacka använt sig av för att hålla sig evigt ung. När det visar sig att blommans magi förts vidare till Rapunzels hår, kidnappar trollpackan den lilla flickan och låser in henne i ett högt torn utan dörrar. 18 år senare, snubblar en ung man vid namn Flynn (Zachary Levi, känd som agenten Chuck i serien med samma namn.) in i Rapunzels liv. Efter mycket om och men slår de följe i en färd mot slottet för att finna sanningen.


Jag måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i såna här filmer. Det känns i vissa stunder att det är en film för de allra minsta. Men det är ju en Walt Disney produktion, så jag hade inga höga förväntningar när jag sparkade tillbaks i soffan. Handlingen är förvånansvärt bra! Hade det varit en spelfilm för en äldre målgrupp, hade de skippat prologen som berättade allt och klippt in det i slutet som en snärtig "ahaa"-upplevelse. Men det blir väl för mycket för de små liven Disney riktar sig åt. Det bygger upp handlingen i olika delar och det känns väldigt genomtänkt. Det är en fantastiskt och gripande historia också, men de låter lite väl smörigt så jag skiter i att skriva det... Sen att det är en Disneyrulle medför ju att det blir en jävla massa (helt oförberedd) synkroniserad sång och dans. Då en, under vanliga omständigheter, slentriansjungande bandit, hade hamnat på rättpsyk, leder det istället till en folkfest där alla blir sams och jävligt kärleksfulla! Man kan väll låta barnen tro de, tills de lär sig annat på egen hand när de väl börjar på högstadiet!
Karaktärerna är, jämfört med RIO, helt fantastiska! Jag skrattade otaliga gånger enbart åt det makalösa minspel de lyckats fånga i animeringen. Bi-rollerna består i huvuddel av en bitter liten kameleont och en stridslysten häst. Får jag säga vad jag tycker (vilket jag får efter som hela sidan bygger på vad jag tycker) så hade jag gärna sett mer av hästen Maximus, som mer eller mindre tror att han är en jakthund.
Slutet är, om inte lite förhastat, ganska bra. Jag blev lite förvånad över fyndigheten och den nästan brutala vändningen. Men som sagt det hade gärna kunnat vara lite längre än 3 minuter. Man hade kunnat lagt in en svärdsfight, en gnutta magi och avslutat med det befintliga slutet.

Kort och gott: En underbar Disneyfilm, med de för- och nackdelar det medför. En mysig saga dock med en hel del oundviklig sång och dans. Roliga sidokaraktärer med fantastiska minspel som får en att gång på gång dra på smilbanden. Filmens 100min känns lagom lång och bjuder på spänning, dramatik och förvånansvärt mycket skratt! Den täcker även upp för den aningen korta "slutstriden".

Betyg: 9/10