Josh och Renai flyttar in i ett nytt hus, där märkliga saker börjar hända. Renai (Rose Byrne; X-men: First Class, the Knowing) misstänker att huset är hemsökt när deras son hamnar i, vad läkarna tror är, ett ovanligt komatillstånd. De flyttar ifrån de illasinnade huset, men de onda andarna slutar inte för det. De tar hjälp av ett medium för att bli av med de onda andarna och rädda sin son från sin mentala fångenskap.
Handlingen är givetvis annorlunda, men på nått sätt känns de som man sett det förut. Givetvis blir den lättskrämda hemmafrun utsatt för ett å annat övernaturligt, medan mannen inte tror på henne och konflikter uppstår sinsemellan. En annan grej som ständigt är återkommande i skräckfilm av den här typen är att; när de väl skiter sig kan man med kort varsel få dit en gammal kvinna som av nån anledning är expert på just de området! 555-20 88 00 - Spökjouren?? Eventuellt gå till biblioteket och hitta dammiga böcker om gamla legender, skrivna av forntida munkar.
Det är numera tydligen allmänt känt att spöken fastnar på bild. Bland annat filmen Shutter tar hjälp av det fenomenet när de använder Polaroidkameror. Här kör de med vanlig digitalkamera, vilket känns aningen trivialt. En skräckfilm är läskig i proportion till hur "verklighetstrogen" den är. Man vill kunna associera till sin egen verklighet och föreställa sig att de skulle kunna hända mig, för att framtvinga den genuina skrämselfaktorn. Det är precis vad som saknas! Jag kände nästintill aldrig att jag blev rädd. Så fort de började bygga upp stämningen med skuggor som rörde sig mystisk utanför fönstret, så står spökjävel i egen hög form i ljuset och sågar spänningen vid fotknölarna! Man ska låta publiken fantisera fram sin egen rädsla och inte visa för mycket, vilket de totalmissar i den här filmen. Josh (Patrick Wilson; Watchmen, A-team) spelar jäkligt bra, men har ju den störande rollen som inte tror på spöken, hur fucked up saker som än händer. Men som tur är får han sig en rejäl jävla övertygelse framåt mitten av filmen och börjar då sympatisera med sin fru. Många filmer låter dem vara dryga betydligt längre!
De försöker även få till en liten "skeleton key-twist" i slutet, men som mest känns orelevant och inte lika effektfull som de märks att de försöker uppnå.
kort och gott: En skräckfilm med många spöken och lätträknade skrämselscener. En del saker känns triviala och de visar för mycket, för många gånger! Aningen annorlunda handling gentemot andra "Haunted-flicks". Sevärd film, men inte som skräckis. Slutet får för lite uppbyggnad under filmen för att vara relevant, och känns aningen "try-hard".
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar