Real Steel

Ett barnvänligt drama med en och annan robot.

I en nära framtid har mänsklig boxning blivit förkastat. Istället har man konstruerat robotar, som manuellt styrs från sidan av ringen. Charlie (Hugh Jackman; X-men, Swordfish) är en av de gamla tungviktarna som lagt handskarna på hyllan och gått över till robotboxning. Han reser land och rike för att nätt och jämt tjäna sitt levebröd på små irrelevanta matcher, medans han ständigt blir skyldig fel folk pengar då han måste låna deg till sina ständigt förlorande robotar. När hans ex-fru dör finner han sig helt plötsligt med en 11-årig son runt halsen, som han tidigare förkastat. Tillsammans hittar de en gammal robot på skroten, som de fixar till och börjar turnera med.


Handlingen i sig är, om inte lite tunn, ganska bra. De hade kunnat gå djupare in på -ja, allt! Men å andra sidan är de väll inte menat som en djupgående film, snarare än lättsam och "häftig". Vilket är ganska motsägande, då de är extremt mycket drama för den sortens film. Den är för händelselös och seg för att de ska vara en lättsam film att slappna av till, men på tok för ytlig för att vara en bra och genomtänkt film. De klargör inte så mycket, utan saker blir mest bara av utan närmare förklaring.
Jag brukar säga att; tumregeln för målgruppsanpassning är i enlighet med åldern på huvudrollen. Vilket tyvärr stämmer även på den här filmen. Det handlar inte om Charlies väg från misslyckad robotboxare lika mycket som Max återförenande med sin förlorade far. Det är här Real Steel faller på sin klyschiga moral och sitt försök till att få folk att relatera till karaktärerna. En vanlig företeelse i filmvärlden, där t.ex. En liten kille vars föräldrar skilt sig får se en pojke på vita duken som lyckas återförena sina föräldrar och de lever lyckliga i alla sina dar. Eller en pojke som lever som en påse skit, som får veta att han är en mäktig trollkarl och får åka till en trollkarlsskola istället för att bli slagen av sina fosterföräldrar. "Tänk om de hände mig"-relaterandet sprudlar! - Himlar med ögonen -
Skådespelarna gör ett bra jobb. Även unga Dakota Goyo, som spelar Max. Man kan även se Evangeline Lilly (mest känd från Lost) lite titt som tätt, men som jag nämnde tidigare går de inte in djupare i karaktärerna än den överflödiga gruppen människor som dör först i en skräckfilm.
Effekterna är snygga, de måste jag dock ge dem!

Kort och gott: Rätt hyffsad film, men inget som sticker ut. Känns som de riktar sig till en yngre målgrupp. Snygga effekter. När eftertexterna började rulla va den första känslan jag fick enbart ett överhängande sug efter en obrydd axelryckning.

Real Steel har biopremiär den 25 november. Hyr den istället...

Betyg: 6/10