The Grey

Thriller | R | 1h57m

En flygplan störtar i Alaskas frostbitna vildmark. Endast ett fåtal människor har mirakulöst överlevt kraschen, och måste förtvivlat kämpa för att inte frysa ihjäl. Med överlevnadsexperten Ottway (Liam Neeson; Taken, Batman Begins) i spetsen börjar de vandra, men insatserna höjs när de upptäcker att de har en flock blodtörstiga vargar efter sig.


Andra kända ansikten: Frank Grillo känd från Prison Break och Warrior.

Handlingen är helt okej, och filmen i helhet är både spännande och snyggt gjord. Fantastiskt snygga scener när Liam kastas ut från sina drömmar och in i verkligheten.
Man brukar säga att; det sista som överger en är hoppet. Halvvägs in i filmen kändes allt så käpprätt galet att jag hade svårt att hålla överlevnadsmoralen uppe tillsamans med de frostbitna och till hälften uppätna stackarna i filmen.
Vargarna är helt och hållet CGI (datorgjorda alltså), vilket syns för det mesta. Inte direkt störande, men inte heller helt övertygande då vargarna givetvis blivit överdimensionerade och extra otäcka.
Själva stilen på filmen är minst sagt rå. Vissa scener, när vargarna börjar tugga nyllet av en stackare, är rent utsagt vidriga. Med facit i hand är The Grey mer eller mindre en skräckfilm, där en grupp människor blir brutalt dödade en efter en, men i detta fallet är det inte en överdimensionerad hockeymålvakt med machete utan en flock illsinnade vargar som står för slaktandet. Det är allt annat än en Feelgood-film, och inget jag rekomenderar som stämningshöjande fredasrulle.

Slutet är, efter vissa tendenser till tvivel, faktiskt riktigt bra! En stämningsfull och adrenalinpeppande scen med en jävligt illasinnad Liam Neeson, som vi är vana att se honom.

Även om The Grey, till sin helhet, är ganska bra, finns det en hel del saker som bakar min nudel när de kommer till störande detaljer och orealistiska inslag.
Nedan tänkte jag ta upp lite om det jag ogillade om filmen, och det kommer innehålla en hel del spoilers.

~SPOILERS~
Läs ej, om du inte redan sett filmen! Detta gäller även nyfikna skåningar.

Det görs en del vitala fel som i sin tu sabbar helhetsintrycket av filmen, när de till vansinne börjar tumma på realismens alla regler. Här är några störande detaljer i The Grey.

-Man får bilden av att Liam ska föreställa någon slags slick shit wolf killer slash överlevnadsexpert, men när allt kommer omkring lyckades han inte döda en enda varg i hela filmen. Inte nog med det, övertalar han alla att den enda chansen de har att överleva är att förflytta sig in i skogen, vilket i slutändan resulterade i att, ja, ingen överlevde.

-Ett antal gånger i filmen blir de jagade av vargarna, efter att ha upptäckt dem knappt hundra meter bort på ett öppet fält(!). - Que music - Spänningen trappas upp medans de springer för livet. SOM TUR ÄR; visar de sig att de har nordamerikas slöaste vargflock efter sig, som av någon anledning inte lyckas knappa in ens en meter på de frussna gubbgänget som tröttsamt pulsar fram i den midjehöga snön! Inte heller att förnimma det faktum att vargarna, som för övrigt har en mankhöjd som en jäkla ponnyhäst, springer oförhindrat uppe på snön.

-Efter att ha knytit ihop ett gäng lakan, klättrat över ett stup och ner för en klippvägg står vargarna där, väntandes på att få smaska i sig ytterligare en homo sapiens. Klättrade vargargna ner i förväg med sina egna lakan?

-När den påstådda överlevnadsexperten hoppat ner i mer eller mindre nollgradigt vatten, borstar han av sig lite och fortsätter sin vandring i Alaskas isande vinterland. Till och med Chuck Norris själv hade drabbats av hypotermi och slutat som en isglass inom loppet av 30 minuter.

-I slutet, när han märker att han hamnat mitt i vargarnas näste, börjar realismen tänjas till sin yttersta spets. För det första har inte vargar generellt något näste, bortsett på våren när honorna ska föda ungar. För det andra ser man hur det ligger fullt av kadaver och skelett i nästet. Vargar äter på platsen de dödat. De skulle aldrig få för sig att släpa hem bytet till nästet, då det bara skulle locka till sig björnar och andra rovdjur.

-Sist men inte minst. De får för sig att göra någon form av "boom-sticks" med hjälp av hagelpatroner Liam hittade i sin vapenväska, (ironiskt när han inte ens hade ett hagelgevär att börja med) istället för att göra som vilken grupp människor som helst skulle göra i en liknande situation (i det här fallet; vargar på tjack!) vilket är att tillverka spjut av sina knivar. En grupp män med spjut skulle vara ogenomträngligt för en flock vargar, hur stora de än är, då inga rovdjur vill riskera att skada sig då det ofta kan bli livshotande för dem.
När de endå spenderade miljontals dollar åt att skapa en vargfilm, kunde man tänka sig att de kunde spendera 10 dollar på en faktabok om vargar.

En detalj jag däremot gillade skarpt var Liams brev till hans fru. När han skriver den i början av filmen, i vilket han säger; -"Jag vet att det aldrig kommer bli vi igen. Du lämnade mig, och jag kan inte få dig tillbaka", tar man vissa saker förgivet. Under filmens gång återkopplar han till minnena av sin fru, som i sista minnesblicken visar henne liggandes i en sjukhussäng. - Bam! - Hon hade inte lämnat honom i form av en skilsmässa. Hon hade lämnat honom i en metaforisk bemärkelse, då hon några år tidigare gått bort och i vilket på så sätt ger hans brev till henne en helt ny betydelse. Underbar och djup twist många kanske inte lägger märke till.
~SLUT SPOILERS~

Kort och gott: Spännande, stämningsfull och snyggt gjord. För många orealistiska inslag drar ner helhetbetyget, men ett stilfullt slut och ett visst djup i handlingen gör detta till en sevärd skräck-thriller.

Betyg: 6/10