Projekt X

Jag önskar jag va där!

Thomas, Costa och JB är tre obetydande individer på High School. Thomas fyller år, och de bestämmer sig för att anordna en fest. Costa ser chansen att en gång för alla att bli någon i skolan, att synas, att räknas. Han skickar ut en massinbjudan om festen, men räknar inte med den respons det visar sig ha!



Handlingen är inte helt ytlig, men något vidare djup finns det då verkligen inte. Visst, filmen har en början, ett mitten, ett slut och en del intriger därimellan, men mer än så är det inte. Av filmens 88 min består 78 av dem av hejdlöst festande. Som att ta med sig kameran till dansgolvet på ditt lokala glädjehus! -Bildligt! -Tro mig, det är inte övervåld eller blod som gör Projekt X förtjänt av sin R-Klassificering!

Projekt X är filmad ur ett "handhållen kamera-perspektiv" vilket egentligen känns helt onödigt! Som många känner till var Blair Witch Projekt urmodern till denna teknik. En film vars unika story grundades i en filmkamera som hittades, och vars handling baserades på materialet som hade filmats med denna kamera. -Fyndigt, och inlevelsefullt creepy!
Genom åren har en uppsjö av filmer använt sig av den här stilen; Cloverfield, Chronicle, Super 8 och nu Projekt X, för att bara nämna några. -Givetvis med varierande resultat.
Problemet med Projekt X är att trovärdigheten i dokumenteringen, vilket egentligen är själva grundtanken med den typen av film, att de ska vara en dokumentering, blir påverkad då det egentligen är en helt vanlig spelfilm men som endast filmats med en handkamera. Man får följa med på festen genom ögonen på ett antal kameror, som inte alls liknar din ordinära semestervideo från Teneriffa. Ska man dra det till sin spets kan man till exempel börja fundera på vem som satt sig och redigerade allt material från alla olika kameror och nyhetsinslag dagen efter. Ett störande moment som inte hade behövt bli det om de!

Projekt X utnämns som en komedi, men i själva verket är det blygsamt lite humor. Filmen som nästan helt saknar vits, skämt och humor lever istället på sin stämningsfulla situationskomik. Det flaggas aldrig att "Nu försökte vi vara roliga", utan det är situationerna i sig som står för underhållningen. Till en början händer det en och en annan galenskap som får dig att dra på smilbanden, men mot slutet spårar festen ur nått så grönjävulst att bara själva urspårningen blir sanslöst rolig. Vi snackar 88 minuter av "Ett Kilo Mjöl!", fast där gaffeltrucken kommer in nångång efter halva filmen! Vi snackar crazy-houseparty-ala carte! Man sitter å skrattar åt hur sinnessjukt urspårat det blir tillslut då den galna festen går all in! De håller inte igen, de är en sak som är säker! - De lägger allt kött på grillen! ...som man säger i Afrika -

"To the brake of dawn, yo!"

Kort och gott: En situationskomisk komedi som lever på något man kan jämföra med "Grotesco-humor". Inte direkt en superbra film, men heller inte dålig. Tar man det för vad det är är det en rätt underhållande rulle. Stämningen på festen bidrar till ett sjujäkla partysug och jag kan inte annat än att önska att jag va där!!

Betyg: 7/10