The Amazing Spider-Man 3D

Not so Amazing movie

Peter Parker (Andrew Garfield; The Social Network) tar upp sökandet efter hans försvunna föräldrar. Samtidigt tampas han med en jobbig skolgång och känslorna för hans stora kärlek Gwen Stacy (Emma Stone; Crazy, Stupid, Love). Hans sökande leder till en forskare vid namn Dr. Curt Connors (Rhys Ifans; The Replacements), som tidigare jobbat med hans far. Connors arbetar med en gen-altererande substans som är tänkt att hjälpa handikappade, men som under ett experiment går frukansvärt fel. Spindelmannen är nu det enda som står mellan Connors fruktansvärda alterego; The Lizzard och stadens invånare.


Andra kända ansikten: Dennis Leary och Martin Sheen (Apocalypse now)

Recensionen innehåller måttligt subtila och ofrånkomliga spoilers, vilket dock inte förstör någon spänning i filmen då det inte finns någon från början.

Handlingen är ganska blek och helt utan spänning. De relevanta scenerna som när Peter blir biten och utvecklar sitt alterego eller relationen han har till sin moster har påskyndats och kortats ner, medans de orelevanta sakerna istället dragits ut.
Aunt May har en gravt underutvecklad roll, och har egentligen ingenting att göra i filmen. Hon sitter hemma och kollar på TV och skäller på Peter så fort hon ser honom. En karaktär som endå är en nyckelfigur i Peter Parkers liv.

Peter har inte något direkt mål i den här filmen. Till en början försöker han ta reda på vad som hände med hans föräldrar, vilket på långa vägar aldrig slutförs i den här filmen.
Sen blir han biten och all fokus läggs på att försöka lära sig samspela med sina nya superkrafter. I Sam Raimi's orginalfilm från 2002 lär han sig sina nya krafter i en kontrollerad omgivning, vilket var ett underhållande scenario i filmen, och inte genom att hejdlöst klå upp oskyldiga människor på ett tunnelbanetåg. Tursamt nog var det inte en enda person i det tåget som anmälde och lämnade signalement på mannen som pumlade på folk, märkvärdigt nog, klättrandes i taket.
Givetvis måste mer drama in i handlingen, så farbror Ben ligger vid det här laget som vanligt väldigt risigt till. Det känns inte som en trovärdigt vinkling i den nya handlingen att Peter skulle låta en rånare slinka undan med alla affärens kassapengar, för att sedan döda hans farbror, bara på grund av att han inte fick sin chokladmjölk! -Kom igen! - Så Peter's nästa mål de kommande tio minutrarna är att försöka få fatt på sin farbrors mördare. Men efter ett tag slutar han bara helt plötsligt med det, helt utan anledning!
Sen - Wham! - The Lizzard kommer in i bilden som en överdimensionerat illsint Gecko! Varför göra sig så mycket besvär att kasta bilar över bron bara för att berätta för en snubbe, vars karaktär aldrig ses nå mer i filmen, att den gröna substansen inte är redo att testas på människor än? Något han i slutändan ändå har som plan; att infektera alla i staden med. Filmen behövde väl en extra action-scen för Spindelmannen att ta av sig sin mask i antar jag.
Därefter läser Parker att tidningen The Bugle vill ha en bild på The Lizzard, vilket kom att bli hans stora inriktning de nästkommande tio minutrarna. Något som inte kom att leda till någonting i filmen annat än att The Lizzard får reda på vem spindelmannen är egentligen. Allt tack vare att det fanns en stor klisterlapp på kameran där Peter med stora bokstäver skrivit sitt namn med sin egendomligt dyslektiska handstil.
Det kommer aldrig någon återkoppling om hans mål med att ta en bild, eller något annat mål han tidigare haft för den delen, utan handlingen fortsätter bara utan vidare till vad än spindelmannen känner för att göra härnäst.

Det är inget som är direkt nytt i The Amazing Spider-man. Ja, förutom möjligtvis skurken, hårfärgen på hans kärleksintresse och det faktum att han tar av sig masken för allt och alla så fort han får chansen.
Det jag dock gillade med Andrew's version är sättet han framhäver Spindelmannens signatur sarkasm. Han är även betydligt smidigare än Tobey's Spindelman, vilket bjuder på en hel del riktigt fräna volter och tricks.
Jag måste även ge lite beröm till Emma Stone som är en riktigt duktig skådis, och som gör att kemin mellan de två turturduvorna får sin trovärdighet.

Det var det positiva. Nu åter till de saker som bakar min nudel med den här filmen!

En kan tro att om skolans nörd helt plötsligt börjar visa övernaturlig styrka och flexibilitet i samma veva som en maskerad hjälte med samma kroppsfigur framträder i staden, att en rimligtvis torde börja bli omåttligt misstänksam över sammanträffandet. -Eller var det ingen på skolan som lade märke till det faktum att Peter Parker kastade en boll tvärs över hela långsidan av fotbollsplanen och som sedan knäckte målstolpen på mitten? Är det inte något som åtminstonde någon borde reflekterat över? Jag bara säger.

The Amazing Spider-Man utnämns ha "en mörkare ton" vilket jag insisterar om att så är inte fallet! Möjligtvis en Spider-Man-film där flertalet action-scener utspelar sig i mörker. Filmen i sig upplever jag fortfarande som en färgglad barnfilm från Marvel.

Effekterna är extremt skiftande i kvalitet. POV-scenerna (Point of view) när Spindelmannen hoppar runt på hustaken imponerar stort, medans fight-scenerna med The Lizzard känns avsevärt mindre ambitiösa.
3D effekterna gör sitt till inlevelsen, men inget som direkt får en att häpna. Summa summarum var det långt ifrån värt de extra dyra biljetterna för att se den i 3D. Med vidare eftertanke var det inte värt pengarna alls att se den över huvud taget.

Kort och gott: Ingen revolutionerande reboot. Skillnaderna från Sam Rami's Spider-Man-trilogi är för få för att rättfärdiga rebooten. Färggrann spandex och stundvis underhållande scener utlovas, men i det hela inte en film värd att betala för.

Betyg: 5/10