Battleship

Alex Hopper (Taylor Kitsch; X-men Origins) är en ansvarslös slacker vars liv är ett komplett misslyckande. Han sover på soffan hemma hos sin bror Commander Stone Hopper (Alexander Skarsgård; Generation Kill), vars bristande tålamod och höga inflytande en dag får Alex att ta värvning i flottan. Saker och ting går inte som planerat för Alex, men när en utomjordisk invasion uppdagar sig under en övning får Alex börja rannsaka sig själv för att bli den människa hans besättning , nu mer än någonsin, behöver.


Andra kända ansikten: Liam Neeson (Unknown), Rihanna, Brooklyn Decker (Just go with it) och Hamish Linklater (The new adventures of old Christine)


Handlingen håller måttet förvånandsvärt bra sett till sin helhet, men med många klyschiga och rent av löjliga inslag - sen att hela filmen är ett enda stort PR-jippo för den amerikanska flottan låter jag vara osagt.

Hur gör man en film baserat på ett brädspel från sena 60-talets Amerika? Jo, de kommer till en punkt i filmen där de måste skjuta mot fienden i blindo med hjälp av ett rutnät - ergo en scen med IRL-Sänka skepp. En kul tanke, men de insåg å andra sidan själva hur fullkomligt absurd hela situationen i filmen hade blivit och packade ihop det scenariot illa kvickt.

Effekterna är så bra som de kan vara i en film som inte heter Avatar, och bjuder på fullskalig Sci-Fi-action stora delar av filmen.
Att göra en Sci-Fi-romp i detta kaliber kräver en stor del självdistans för att inte dras med i denna rave-fest av dataeffekter, något som man inte alltid lyckas med i den här filmen. Det levereras klyschor på löpande band, och de tar mer ofta än sällan ett steg för långt i actionsekvenserna. Jag tror jag himlade med ögonen åtminstone ett tjugotal gånger under filmens 131 minuter, varav en gång jag för en kort stund höll på att ramla ur soffan; i scenen jag valt att kalla: "Pensionärsimperiet slår tillbaka" eller "Revenge of the P.R.O!". - Ja, ni fattar vinken!

Det kommer till en del punkter i filmen där förnuft och logik läggs åt sidan. De sänder ut en signal till en planet som visar sig bebos av en omätbart överlägset teknologiskt sofistikerad art. Dessa snappar upp signalen och bestämmer sig för att skicka fem skepp. - Inte en armada av skepp, utan fem!
När skiten sen träffar fläkten visar det sig att de är tvungna att skicka en ny signal till sin hemplanet; meddelandes vart de befinner sig och vart de ska skicka sin förstärkning. Tur nog för mänskligheten har den omätbart överlägsen teknologiskt sofistikerade arten inte sparat koordinaterna till jorden och kan på så sätt inte hitta hit igen utan en ny signal. För, jag menar, om de kunde det kanske det inte spelat någon roll om vi "sänka skepp-ade" skiten ur de fem utomjordiska skeppen som redan anlänt, eftersom de troligtvis hade glidit över hit medytterligare fem tusen skepp så fort den första besättningen börjat dyka upp på mjölkpaketen där borta.- Jag bara säger.

Kitsch spelar en hetlevrad och ärligt talat rätt irriterande karaktär, som i sista scenen blir den cinematiska hjälte vi förväntar oss av en huvudroll i en situation som denna - men större delen av filmen är han lik förb***at enerverande!
Battleship är Rihannas stora filmdebut, och sedd som skådespelerska i den här filmen är hon en hyffsad sångerska.

Kort och gott: I det hela en rätt hjärndöd Science-Fiction-rulle, men med hög underhållningsfaktor. Snygga effekter och mycket action! Rekommenderas när du är sugen på något lättsmält.

Betyg: 6/10