50/50

Drama-komedi | R | 1h40m

Adam (Joseph Gordon-Levitt; TDKR, Inception) lever ett normalt liv som en god medborgare. Efter en tid med rygg-ont besöker han en läkare, som i sin tu kommer med beskedet om att han har cancer. Adam måste försöka handskas med situationen han nu har satts i och, tillsammans med sina föräldrar, sin bästa kompis, sin flickvän och sin psykolog, måste han försöka slå oddsen.


Andra kända ansikten: Seth Rogen (Zack and Miri Make a Porno), Anna Kendrick (What to expect when you're expecting) och Bryce Dallas Howard (The Village).


50/50 är inte bara en fantastisk berättelse baserad på en verklig händelse -det är en gripande historia om hur svårt det kan vara att gå igenom cancer med allt som kommer därtill. Framför allt då hans sjukdom, på många sätt, påverkar fler än bara honom. Handlingen är djup och väldigt rörande, så man måste vara beredd att investera sin känslor.

Det är en drama-komedi, så det är en hel del roliga inslag och sköna kommentarer, men aldrig någon gång blir den oseriös. Vill man se en lättsam och rolig film är man helt fel ute. Detta är snarare ett tungt drama med återkommande inslag av humor.

Joseph Gordon-Lewitt's karaktär känns genuin och äkta, vilket gör att man redan från början får en klump i halsen när man får veta om hans tillstånd. Redan då får man en uppfattning om filmens intentioner. Läkaren i fråga, som ger Adam beskedet, gör det på ett så respektlöst och känslokallt sätt att man blir ursinnig! Då förstår man filmens tanke om att spegla hur det faktiskt kan vara vid sådana här situationer. Hur en läkare som har det som sin vardag kan reagera. Hur man själv skulle ha reagerat. Hur ens föräldrar kan verka irrationella i deras agerande. Hur ens vänner kan ha så svårt att handskas med situationen att de istället överger en, samtidigt som vissa vänner stannar kvar och stödjer en från botten av sitt hjärta.

Jag har, som jag ofta nämner, svårt för Seth Rogen. Han spelar en pårökt slacker som enbart tänker på sig själv i precis alla sina roller. Dock måste jag erkänna att han är klippt och skuren för just den här rollen. Han skildrar någon som desperat vill hjälpa sin bästa vän, men som gömmer sig bakom ett självcentrerat yttre, som så många andra män gör för att de har svårt att kommunicera sina känslor.

Under filmens gång lever man sig många gånger in i hur fruktansvärda vissa situationer faktiskt är. Hur man själv hade känt sig när man låg där innan en operation man kanske inte kommer överleva. Hur ens närmaste vänner och familj står bredvid en och eventuellt pratar med en för sista gången.

50/50 är en av dem mest berörande filmer jag sett på väldigt länge! Jag skrattade, blev arg, blev road och oroad -framåt slutet fick man vid återkommande tillfällen kolla upp i taket i ett desperat försök att få bukt på ens skenande tårkanaler.

Kort och gott: En fantastisk och gripande drama-komedi om hur en ung man, och hans nära och kära, handskas med cancer. En av de mest berörande filmerna jag sett på väldigt länge. Tycker man om draman är 50/50 ett absolut måste!

Betyg: 9/10