The Lorax

Animerad familjefilm | PG | 1h26m

Ted (Zac Efron) lever som alla andra ett vanligt liv i den helt artificiella staden Thneed-Ville. För att impa på hans drömtjej (Taylor Swift) måste han bege sig utanför stadens väggar och leta rätt på något som sägs vara sedan länge utdött -nämligen ett träd. Under sin upptäcktsfärd träffar han en mystisk man, The Once-ler, som berättar vad som egentligen hände med träden, och om den jordnära The Lorax (Danny DeVito).




Handlingen, och den fantasifullt skruvade atmosfären, håller The Lorax flytande under första halvan av filmen. Man får följa berättelsen om hur The Once-ler kom till skogen, och hur han träffade det charmiga skogsväsendet The Lorax. Atmosfären påminner mycket om den i "Horton Hears a Who!", och alla andra av Dr. Seuss verk. Därefter blir filmens själva budskap en allt för stor del av handlingen, och storyn tappar sitt fokus.

Barn kommer absolut tycka om den underbart fantasifulla världen och de bedårande söta karaktärerna, speciellt björnungarna med deras oundvikliga liknelse till en teddybjörn.

Visst, det är vitalt att ta hand om naturen, men The Lorax är inte filmen som förändrar världen. Hade det varit ett underliggande budskap i filmen hade jag kunnat köpt det, men i det här fallet fick man snarare budskapet upptryckt i ansiktet av en gaffeltruck. I början är det mycket glada färger, sång och dans, och en drös med charmiga teddybjörnar. Sen när träden väl börjar falla blir teddybjörnarna ledsna och försvinner. - Snacka om att gå på barnen på deras mest fundamentala stadie. "Älska naturen, annars tar jag din nallebjörn!"-något som känns både påtvingat och metodiskt felaktigt.

Kort och gott: En färgglad och fantasifull film, men med ett överdimensionerat budskap om miljön. Inte direkt en dålig film, men inte heller en film som berör -åtminstone inte på ett positivt sätt. Filmen börjar förvånandsvärt bra, men är i slutändan en enda stor trädkramar-kampanj!

Betyg: 5/10