Mammas Pojkar

Komedi | PG | 1h40m

Oden och Thor, som de kallar sig själva, är två hårdrockare som dyrkar metal-bandet Ludor. De lever som två genuina hårdrockare ska leva, men kan efter alla dessa år fortfarande inte klara sig utan deras mamma. Deras ovillkorliga band sätts dock på prov när intresset för byns skolfröken kommer dem imellan.


Kända ansikten: Björn Starrin (Bröllopsfotografen), Kjell Bergqvist (Bröllopsfotografen), Tuva Novotny (Bröllopsfotografen och Smala Sussie) och Mia Skäringer (Solsidan).

Handlingen saknar helt en röd tråd. Allt är bara en rad av slumpartat osammanhängande händelser under hela filmen. Man sitter tålmodigt och väntar på att handlingen ska ta fart och välja riktning, men efter en dryg timme börjar man inse att det aldrig kommer hända. Det kommer heller inget direkt avslut på filmen. De slumpart osammanhängande händelserna slutar plötsligt, och så gör även filmen.

Karaktärerna, med de värmländska dialekterna, är inte heller de något nytt under solen. Samma skådespelare i samma roller som i alla andra värmlandsinspirerande situations-komedier. Tycker man om Bröllopsfotografen, Smala Sussie och alla andra Ulf Malmros-filmer så kanske man kommer uppskatta Mammas Pojkar. Annars är det här en film enbart för värmlänningar med högmodig igenkännelsemani.

Skådespeleriet förtjänar däremot en ovation! Alla karaktärer har sin egen personlighet, och inlevelsen de förmedlar till rutan är inget annat än klockren. Kjell Bergqvist, som enbart levt på baconfett i ett år innan inspelningen, spelar som vanligt en skitstövel -vilket är det han gör allra bäst! Det är dessutom underhållande att se Tuva Novotny spela norsk satanisk svartrockare med dödslängtan, vilket kanske är den enda och mest säregna roll sen tidigare roller för skådespelaruppställningen.

Från stund till stund smygs det in något komiskt inslag, typ "grillrecept-skämtet" som var "skratta rakt ut-roligt", men de flesta skämten är så kallade "hit and miss"! Det är uppenbart att de försöker vara roliga vid många tillfällen, men i själva verket drar man på ett ögonbryn oftare än vad man drar på smilbanden.

Kort och gott: En värmlands-komedi som helt saknar direktiv i handlingen, och som dessutom inte är speciellt rolig. Rekommenderas endast till den inbitne Ulf Malmros-fantasten!

Betyg: 4/10