Kon-Tiki

Norrmannen Thor Heyerdahl beslöt sig år 1947 om att försöka bevisa sin teori om den sanna folkvandringen till Polynesien. Tillsammans med fem andra byggde de en flotte, helt i enlighet med de material de hade tillgång till på den tiden, och gav sig ut på stilla havet, i hopp om att det skulle vara möjligt att färdas de 700 milen de hade framför sig på en flotte.



Handlingen är, även då den är baserad på en verklig händelse, helt otroligt fantastisk. Karaktärsutvecklingen är tillräckligt djup för att man ska lära känna Thor och ett fåtal till i sex-mannabesättningen, men likväl kommer det endå ett par karaktärer helt i skymundan. Lite underligt då det i stora drag bara är sex personer i hela filmen att lägga krut på.

Arkivbilder:

Det är närmast omöjligt att inte jämföra med Life of Pi -men lika mycket som de har gemensamt skiljer de sig från varandra. Life of Pi har lagt mer strössel på det visuella, medans Kon-Tiki har en mer genuin story.

Det Kon-Tiki lyser mest med, och som gör det till en helt fantastisk film, är dess närvaro. Man lever sig in i situationerna de befinner sig i, och man sitter och vrider sig flera varv av det obehag som klamrar sig fast vid en. Ni vet, ett sånt där  -"Håller flotten sakta på att sjunka? -Är det där en hajfena i vattnet där borta?"-typ av obehag!

Förutom ett spännande äventyr med ett och annat magsår av ångest (i all positiv mening) är Kon-Tiki en makalöst fascinerande och vacker film!

Kort och gott: En fantastisk film med en genomträngande närvaro och illbådande spänning. - Ett måste!

Betyg: 8.5/10