Crazy, Stupid, Love

Romantisk dramakomedi, -i den ordningen

Cal Weaver (Steve Carell; Evan Almighty, Anchorman) befinner sig i en livskris efter att hans fru (Julianne Moore; Assassins, The Forgotten) bekänt en affär och ämnat skilsmässa. Han stöter på Jacob Palmer (Ryan Gosling), som är en player, och bestämmer sig för att hjälpa Cal att komma på banan igen. Den monogama familjefaren ger sig ut i raggningsträsket, och den brunstiga kvinnotjusaren faller för, vad han tror kan vara kvinnan i hans liv. (Emma Stone; Zombieland, The Amazing Spiderman)


Handlingen är uppbyggd av två parallella trådar, som sida vid sida slingrar sig fram genom filmen för att slutligen knytas samman i en snygg och förvånande twist. Jag gillar i allmänhet romantiska komedier, då de bjuder på en avslappnad stämning och inte erfordrar någon nämnvärd tankevärksamhet av åskådaren. Denna skiljer sig dock avsevärt på en punkt. Den är inte alls lika smörig och klychig som andra filmer i genren, utan känns väldigt väl-arbetad och seriös. Detta kommer dock med ett pris. På grund av sin mer seriösa handling frambringar den inte riktigt den allmänna "feelgood-känslan" man åtnjuter i vanliga fall. Givetvis bjuds det på en mängd skratt, men inte såpass att jag kan säga: "Hey, se den, den va rolig!".
Crazy, Stupid, Love är ett underhållande och genomtänkt romantiskt drama med komiska inslag. - En seriös romantisk komedi, om du vill -

Skådespelarna gör en kanoninsats, och man kan verkligen sympatisera med karaktärerna. Till och med barnen imponerar. Vanligtvis ser man Steve Carell som en skojare i sina filmer, men som här spelar en betydligt mer seriös roll vilket han axlar med galans! Även Ryan Gosling, som verkligen är en "upcoming actor" i Hollywood, gör en kanoninsats. Ryan, som även är aktuell i kommande thrillern Drive, spelar sin roll som kvinnocharmör med stor trovärdighet och inlevelse. Dock känns kanske själva sammansvärjningen mellan hans roll Palmer och Cal lite väl långsökt. - Vem bestämmer sig för att dedikera all sin tid åt en alkoholiserad främmande man i övre medelåldern? -

Slutet är även det bra, om man har överseende med ett omåttligt orimligt inslag gällande en viss tendens till överdriven kollektiv hängivenhet och medkänsla från omgivningen. I vad man kan jämföra med situationen då folk spontant börjar applådera efter att en, för dem helt främmande person, trängt sig före i kön, brottat ner en vakt och jagat ifatt en tjej på flygplatsen - vilket av någon anledning är ett återkommande fenomen i just sådana här filmer.

Kort och gott: En välgjord film, som är så mycket mer än din vanliga romantiska komedi. Imponerande skådespelarinsatser av mer eller mindre alla, inklusive barnen. En hel del humor, men filmen särpräglas av sin djupa handling och sina starka karaktärer. Givetvis en del klyschor och viss förutsägbarhet, men betydligt mer subtilt framhävt än i vanliga fall.

Hyr den en fredakväll.

Betyg: 8/10