American Reunion

Över ett decennium har passerat sedan gänget först försökte få nullning innan skolavslutningen. Nu vankas en  klassåterträff och nyfikenheten är stor över hur det gått för alla sen de tog examen - men när väl gänget kommer samman igen uppdagas både gammalt groll och gamla romanser. Lägg där till en som vanligt sinnesrubbad Stifmeister så är galna shenanigans ett faktum!


Kända ansikten: Jason Biggs (My Best Friend's Girl), Alyson Hannigan (How I Met Your Mother), Tara Reid (Van the Man) och Seann William Scott (Goon).


Med två "äkta" uppföljare och där efter fyra B-aktiga "spin-off'er" är det ett djärvt drag att försöka sig på ett projekt som detta, med en filmserie som mer eller mindre är utnött till döden!
American Reunion håller dock samma klass som första filmen - på gott och ont. Handling är helt okej och det bjuds på en uppsjö av roliga inslag, men själva humorn är exakt samma som den var för drygt tio år sen. Det som funkade då kanske känns aningen omodernt idag, men när allt kommer omkring är det är upp till ens egna värderingar om vad för slags humor som funkar för en själv. Personligen tyckte jag det var precis just det som var det roliga med filmen; en trip tillbaka till den sjuka sex-humorn som florerade under millenniumskiftet - något jag fann oerhört underhållande!
Den är inte sanslöst rolig någon gång, men den är heller aldrig tråkig någon gång. Gillar man den första filmen kommer man troligtvis gilla den här med.

Storyn känns behagligt genomtänkt och det egentligen enda negativa jag har att säga om den är dess skolboks-exemplariska handlingsvändningar: Intro-uppbyggnad-utfyllnadshumor-kärleksintresse-svek-förlåtelse-alla är lyckliga-slut. Vi har sett det hela förut, och vi kommer med största sannolikhet att få se det igen!

Stifler är tillbaka i sitt esse! Gillade man karaktären i föregående filmer kommer man garanterat gilla American Reunion. Så fort han är i rutan snor han all uppmärksamhet och alla andra tonas ner till gråskala.

Tara Reid känns som en plastig Barbie-docka. Ledlöst stelopererad och grunden till den eftersträvande kvinnobilden vi har idag; pinsmal kropp och stora bröst. Kan tycka att hon, lika tragiskt som ironiskt, förtjänat att spendera resten av sitt liv med en könlös Ken. -Barbie alltså...

Alyson spelar endast vid en handfull tillfällen den högtoniga fiolnörden vi känner igen från tidigare American Pie-filmer - resterande tid spelar hon Lilly från How I met your mother.
En ansenlig skådespelare ska kunna skifta mellan olika personas, annars tappar denne sin trovärdighet - som Seth Rogen eller Zach Galifianakis skulle ha sagt.

Kort och gott: En uppföljare som håller hög klass, även om humorn är samma som den var för 10 år sedan. Bra story, men med aningen klyschigt upplägg. Seann William Scott är bättre än någonsin och Tara Reid är gjord av plast - troligtvis.

Betyg: 7/10