Kända röster: Billy Connolly (The Boondock saints) och Kelly Macdonald (No Country For Old Men).
Handlingen håller en ovanligt intresserad, och tar en oväntad vändning efter halva filmen. Storyn var inte alls som jag hade trott. Filmens röda tråd är inte alls om hurvida Merida ska bli bortgift eller inte, även om det är en återkommande intrig i filmen, utan snarare om hur Merida förtrollar sin mor och sedan strävan efter att bryta förtrollningen. De två halvorna av filmen är som två helt olika upplevelser; Den ena har en vis ton, och den andra har en helt annan ton. Personligen gillade jag den andra halvan mer.
Till en början förekommer det en rad scener som får en att himla med ögonen och lyfta på både ett och två ögonbryn, men efter ett tag får filmen fäste och snäpper upp sig rejält! Det blir spännande, dramatiskt och stundvis riktigt roligt. Meridas tre små bröder kändes löjliga till en början, men snäpper även de upp sig avsevärt under andra akten. Det är de och hennes sköna mañana-figur till far som står för hela baletten av humor i den här filmen.
Det kanske bästa i hela filmen var nog den euforiska igenkännelsemanin man fick av de små féerna som dök upp lite titt som tätt. Har man, som jag, spenderat otaligt många soliga sommarlovsdagar under sin barndom åt att spela Zelda: Ocarina of Time, kommer man garanterat känna igen ljuden som Link's lilla skogsfe Navi lullar ifrån sig.
-Ljuva barndom!-
Brave är inte jättespännande, den är inte jätterolig, och inte heller jätteunik. Det är en bra film helt klart och definitivt sevärd, men om ett år kommer ingen komma ihåg att den finns.
Kort och gott: Spännande och intressant handling, som tar en oförutspådd vändning efter ett tag. Brave är riktigt bra, men saknar det där lilla extra som gör att man kommer ihåg den längre än tills nästa animerade film.
Betyg: 7/10


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar