Mirror Mirror

När en stilig prins kommer på besök blir den onda drottningen fast besluten att gifta sig med honom. Prinsen däremot fattar tycke för den unga Snövit, som, på grund av drottningens avundsjuka och en gnutta avsky, blir sänd ut i skogen mot sin avrättning. Hon blir dock släppt fri i hemlighet av drottningens tjänare, och finner logi hos de sju små dvärgarna som bor i skogen. Där börjar hon träna strid för att en gång för alla återta sin plats vid tronen.


Kända ansikten: Lily Collins (Abduction), Julia Roberts (Notting Hill), Armie Hammer (J. Edgar), Nathan Lane (Modern Family) och Danny Woodburn (Watchmen).


Handlingen i Mirror Mirror är givetvis baserad på den klassiska barnsagan. Man får bekanta sig med Snövit, dvärgarna och den onda drottningen -där tar sedan liknelserna slut. Hela storyn har blivit altererad och endast enstaka detaljer håller sig sanna till original-berättelsen. Dvärgarna är banditer, prinsen har en betydande roll genom hela handlingen och Snövit är en stark och självständig kvinna -allt för att anpassa filmens gimmick till dagens jämställda samhällskutym. Det vore ju tabu att spegla Snövit som den sårbara hemmafru hon beskrivs som i Disney's version. -"Byt ut klänningen mot ett par byxor och ge henne ett svärd för tusan!" -"Varför inte?" kan man fråga sig. -"VARFÖR?" frågar jag!

Mirror Mirror är definitivt inte en film anpassad för vuxna! Mirror Mirror är inte ens anpassad för barn. Den är anpassad för bäbisar, som mest tycker om när färgglada saker rör på sig. Problemet med den här filmen är att den är så barnslig att man lika gärna kan se den tecknade versionen -som dessutom är mycket bättre! Vid ett tillfälle ger drottningen en kärleks-trolldryck till prinsen, i vilket det börjar bubbla upp små hjärtan. - Ja, det är på den nivån! -

Hela filmen utspelar sig i en uppbyggd filmstudio, och inte en snygg sådan dessutom. Allt känns fake och obekvämt barnanpassat.

Det finns dock två, eller ja tre, saker jag faktiskt fann underhållande med Mirror Mirror.
-Scenen med de gigantiska marionettdockorna va både snyggt gjord och hade en viss grad av underhållningsfaktor i den, Nathan Lane var under omständigheterna ganska rolig så fort han dök upp i bild och slutligen det faktum att Lilly Colins har huvudrollen -som är guds felande försök till att skapa sockervadd!
Förutom ovanstående faktorer ser jag ingen anledning för någon att se den här filmen.

Kort och gott: Se Walt Disney's tecknade version istället.


Betyg: 4/10