fredag 26 oktober 2012

Abraham Lincoln: Vampire Hunter

Fanasy-action | R | 1h20m
Den alternativa berättelsen om vem president Abraham Lincoln egentligen var. Som barn bevittnar han hur hans mor blir dödad av en vampyr. Där efter ägnar han sitt liv åt att söka hämnd mot blodsugarna. Det är dock inte förens han träffar Henry, en proffesionell vampyrjägare, som saker och ting börjar ta fart för den unga Abe. Dock inser han snart att han egenhändigt inte kan föra krig mot en hel ras, så Abraham Lincoln ger sig in i politiken för att på så sätt fortsätta sin kamp.


Kända ansikten: Benjamin Walker (Flags of Our Fathers), Dominic Cooper (Mamma Mia), Anthony Mackie (The Adjustment Bureau), Mary Elizabeth Winstead (Scott Pilgrim vs. the World) och Rufus Sewell (A Knight's Tale).


Handlingen har stor potential! Baserad på en hyllad bok som regissören inte har läst, behöver jag inte nämna att man i filmen lagt allt krut på effekter hellre än någonting annat. Abe träffar Henry, som med lite motiverande ord lär honom att hugga av en tall med ett yxhugg, följt av ett sladdrigt montage -och vips är vår hjälte en fullfjädrad vampyrjägare. En fightscen hoppandes på skenande hästryggar senare är Abe Amerikas president, och inbördeskriget är i full gång.

Det finns ingen karaktärsutveckling över huvud taget. Man lär inte känna någon, och personer som knappt blivit introducerade blir helt plötsligt relevanta i handlingen.

Förutom själva storyn har sekvenserna i filmen ingen som helst kontinuitet heller. Ena stunden står han och tittar på en vampyr-bal genom fönstret, andra stunden springer han in och finner en tom sal med vampyrer lurkandes i väggmålningarna. - Av alla ord på alla språk är "Que?" det enda ord man får fram!

En film som vet med sig att dess handling kommer i andra hand och allt krut har lagts på att vara en underhållande upplevelse med mycket fart och fläkt kan vara minst lika bra som någon annan. Men då gäller det att leverera något som gör att filmens övriga brister vägs upp! Så är inte fallet i denna fantasy-romp.

Till en början riktigt salta slow-mo effekter, men som efter femtielfte gången börjar kännas aningen trötta. Att slow-mo-scenerna sedan är redigerade av en Parkinson-patient gör inte saken bättre.

Actionsekvenserna var antingen överdrivet löjliga eller löjligt överdrivna! Det finns inget mellanting när en film försöker leva endast på att vara "fartfylld underhållning". Vissa filmer klarar av det, denna gjorde det inte!

Vad va positivt med den här filmen? -vampyrerna glittrade åtminstone inte!


Kort och gott: En film med potential, men som faller platt på sin egen gevärsyxa. Fräna slow-motion-effekter till en början, som tyvärr blir rätt enformiga efter ett tag.

Betyg: 5/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar