Safety Not Guaranteed

Drama-komedi | R | 1h26m

Darius (Aubrey Plaza) jobbar som praktikant på en tidning. Tillsamans med skribenten Jeff och en till praktikant, Arnau, beger de sig iväg för att undersöka en anonym, och annorlunda, insändare, från någon som söker sällskap till en resa tillbaka i tiden. Vart efter Darius lär känna den påstådda tidsresenären blir hon allt mer osäker på hurvida han är en gök, eller om han faktiskt har lyckats skapa en tidsmaskin på riktigt.


Kända ansikten: Jake Johnson (21 Jump Street) och Kristen Bell (Couples Retreat).


Safety Not Guaranteed har en helt fantastiskt originell handling. Den är långt ifrån din vanliga dramedi, man så obekymrat kan förutspå efter 10 minuter. Förutom en väldigt annorlunda och än mer fängslande story, är karaktärsutvecklingen helt fantastisk. Det har verkligen lagts ner tid att grena ut och lägga tid på sido-personerna i filmen. Storyn utvecklar sig mer och mer ju längre in i filmen man kommer, och framåt slutet har man lärt känna karaktärerna i filmen så pass bra att man ivrigt vill veta hur det ska gå för dem. Detta, som är det bästa med den här filmen, är även det som filmen faller på i slutändan!

Den grenar ut i en drös olika trådar under filmens gång, vilket skapar ett djup och gör att man blir mer involverad, och med spänning väntar på hur det ska gå. Problemet är bara att närmast inga trådar faktiskt knyts ihop i slutet, och man lämnas med sååå många obesvarade frågor! Filmen öppnar upp fler och fler sido-spår ju längre in i filmen man kommer, men avslutar i princip bara en av dem, huvudspåret. Allt annat lämnas obesvarat, vilket får en att känna sig påtagligt otillfredställd när eftertexterna börjar rulla. Safety Not Guaranteed är riktigt bra, men saknar ytterligare 20 minuter för att hinna få en bättre konklusion i berättelsen.

Karaktärerna är, som tidigare nämnt, både hjärtvärmande och intressanta. Bortsett möjligtvis från en viss stereotyp tonårs-indier med get-kropp, och en oplockad blomma i sina aningen för stora khaki-byxor.
Kenneth, tidsresenären, är kanske den person man sympatiserar mest med. Hans oskyldiga, men endå luriga, persona gör att man aldrig riktigt vet var man har honom. -Pratar han sanning? -Är han sinnesförvirrad? -Har han verkligen en tidsmaskin på riktigt?

Alla dessa frågor leder oss till filmens sanna cojones -dess originalitet! Eftersom man inte kan förutspå vart filmen är på väg, sitter man ständigt och klurar på om det faktiskt finns en tidsmaskin eller inte -och hur vida Kenneth är en kokostopp eller inte.

En annan aspekt man ger några väl valda smekningar är just tidsresor. Ett ständigt fenomen i filmen som tar sig an denna konstform är således ologiska konsekvenser. Här har man valt att spela så få kort som möjligt på bordet, så att de få gånger man tar upp ämnet får åskådaren själv tolka hur vida det är sanning eller humbug. Givetvis kan man diskutera i oändlighet när det kommer till logiska konskvenser vid resor tillbaka i tiden. Safety Not Guaranteed lyckas ändå hålla saker och ting förvånandsvärt vattentätt -något som bakar ens nudel dess värre, om man nu skulle välja att grotta ner sig i denna filosofiska guacamole.

Kort och gott: Väldigt originell och intressant dramedi, som skiner med sitt karaktärsdjup och många spännande sido-spår. Tyvärr lämnas man föga förundrad i slutet, då många trådar förblir oknutna.


Betyg: 7/10