The Woman In Black

Rysare | PG-13 | 1h35m

Advokaten Arthur Kipps (Daniel Radcliffe; Harry Potter) har presterat dåligt på jobbet sedan hans fru dog. Hans chef ger honom en sista chans att visa sin hängivenhet, genom att gå igenom alla juridiska dokument på ett dödsbo i en avlägsen liten by på landet. Väl där upptäcker Arthur något märkligt i huset, och efter en rad oförklarliga händelser börjar han förstå hur saker och ting egentligen ligger till där.

Andra kända ansikten: Roger Allam (V for Vendetta) och Cianán Hinds (Tinker Tailor Soldier Spy).


Handlingen är riktigt bra, även då den kanske inte når upp till The Skeleton Key eller andra, lite smartare, filmer i samma genre, likväl levererar den en intressant och spännande story. The Woman in Black är däremot något som väldigt få skräckfilmer idag har rätten att kalla sig: -Rysare! Det är kanske ingen "skräckfilm" per se, då det inte är något direkt blodigt slaktande av förvirrade tonåringar i filmen -något som blivit signifikativt för genren på senare år. Det flyger inte omkring blod och inälvor i ett rum, där någon stackare ligger fastspänd på ett bord, väntandes på att en psykotisk galning ska sy fast ens mun mot en annans anus. Detta är en enklare, ändock effektivt skrämmande, spökhistoria! - Och jag måste säga att jag gillade varenda minut av den!

Låt dig inte luras! Frånvaron av splatter betyder inte att man som 13-åring tror sig kunna se The Woman in Black och räkna med att vara psykiskt hel under resten av sin uppväxt!

Stämningen byggs upp redan från första scenen, som sedan sakta förvärrar dina redan ömmande sittsår så som du spänner och vrider på dig av obehag i soffan. Stämningen går nästan att ta på, och även om filmen har sin beskärda del "jump-scares", är det just den kusliga och obehagliga stämningen som får ens nackhår att resa sig! - Och huset, som han av någon anledning stannar kvar i, är mysigt och hemtrevligt -om man heter Hannibal Lecter!

Se The Woman in Black nattetid, ensam, på tolvslaget, alla lampor släckta... I dare you!

Grundkonceptet för en komedi är att få en att skratta. Grundkonceptet för en skräckis är således att skrämma en. Detta är något som den här filmen verkligen lyckades med!
Sett för vad det är -en skräckis, och vad den ämnar åstadkomma -skrämma självaste skischnitzeln ur dig, är detta bland dem bästa i genren! Det finns inte många skräckisar som jag tycker är riktigt bra, detta är en av dem!

Kul att se Radcliffe i sin första stora roll efter Harry Potter! Han gör det bra, med genuin inlevelse och vad inte,  men ibland kan man inte låta bli att tänka; -"Expelliarmus!".

Slutet är även det riktigt bra! Lite hat-kärlek blandat med sorg-lycka. Många skiljda meningar möjligtvis, men i min bok är det ett fyndigt, snyggt och, på sitt sätt, lyckligt slut! - Vad jag nu menar med det... -

Kort och gott: En hårresande spökfilm med ett ständigt stegrande obehag av kuslig närvaro! En av de bästa filmerna i sin genre. En riktig rysare!

Betyg: 9/10